Så här i semestertider kan jag tänka mig att många åker och hälsar på släkten, det är ju ganska vanligt att göra så. Hur många av er njuter av att hälsa på släkten och hur många tycker innerst inne att det skulle vara skönare att slippa?
Varför utsätta sin egen semester för sånt som tar ens energi, när semestern är till för just återhämtning?
Varför bryr vi oss så mycket om vad resten av släkten säger? Lever dom mitt eller ditt liv? Vem lever mitt liv, jag eller alla de som vill bestämma hur jag ska leva?
VÅGA VÄGRA UMGÅS! Jag kan inte fatta hur en del människor utsätter sig för t ex en asgrining negativ morfar som tycker barnen är i vägen och skriker för mycket och gnäller om allt. Vad fan blir det för ett sommarlov för barnen att minnas? Och hur kul att det att känna sig tvingad att trippa på tå för att duga i en annan människas ögon? Näe, fyfan säger jag bara!
Ibland är jag faktiskt glad att jag är singel, det har sina fördelar det också för jag slipper bli intvingad i en ny familj, även om det finns en del nackdelar som ensamhet och ökentorka i sexlivet, men jag väljer hellre det än att krusa för att andra människor ska få trycka ner mig för att själva må bättre...
Vi kan inte välja den släkt och familj vi föds in i, men vi kan faktiskt välja en ny familj vi trivs med!
Jag har en släkt som är utspridd över både Sverige och Finland, den finska sidan känner jag mig knappt ens släkt med för jag känner inte dom(förutom min morbror som jag saknar mycket, men han bodde i Sverige tidigare). Min närmaste familj är det inte så mycket kvar av, har mina två systrar och min älskade mormor kvar som jag umgås med rätt sporadiskt och i mån av tid från båda håll. Mormor hamnar för övrigt högst på min lista vem jag önskar att jag kunde umgås oftast med om hon inte bodde tre timmar bort!
Jag har min bästa väninna, som jag ser mer som en syster än "bara" väninna och hon får mig alltid att känna mig som en del av familjen. Ikväll kan man lugnt säga att vi hade en riktig sisters night, så härligt att umgås, bara 4 tjejer med samma morbida humor som ätit gott och sett en helskön film på bio!
Det är sådana människor vi ska omge oss med i våra liv, såna som ger energi bara av att finnas till, inte med elaka människor som suger musten ur oss..(jag hör dig säga "word" Bella ;).
Nu ska jag njuta av den sköna känslan av en bra kväll och låta mitt undermedvetna jobba med klicket jag hörde tidigare idag...Tack Sofia för att vi fick nappa ut dig, det var nice att höra dig skratta =)och tack alla tre för att ni finns, ni gör mitt liv trevligare att leva!
Quaere veritatem för den finns inom dig...
Tjingeling
fredag 30 juli 2010
måndag 26 juli 2010
Eclipse, melankoli och..hopp..?
Har varit och sett Eclipse med bästaste Bella, (inte huvudrollsinnehavaren alltså ;), utan min bästa väninna Bella). Den är verkligen sevärd och lämnar sina spår..
Känner mig för tillfället lite smått melankolisk för jag blev så berörd av den starka kärlek som pulserar genom filmen. Nu tänker kanske en del av er "men hallå, det är bara film, sånt finns inte i verkligheten", men jo ser ni, det finns det, för det har jag fått se på nära håll...en kärlek så stark att inget kan knäcka den (ni vet vilka ni är..).
Jag önskar att jag en dag ska få uppleva att älska och bli så älskad tillbaka, men ibland undrar jag om sådan kärlek är ämnad för mig..?
På vägen hem fån bion fick jag frågan om det är en partner för resten av livet jag vill ha och ja, det är väl drömscenariot men om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte om jag är kapabel till att älska en annan människa så djupt och länge (förutom min dotter). Kanske det beror på att jag inte mött "den rätta" än. Det finns en som jag verkligen känt mig som en soulmate med, men han hade sin egen väg han behövde gå och jag min...allting händer av en mening och jag tror att han var en av mina pusselbitar jag behövde för att bejaka mina andliga sidor och det är jag väldigt tacksam för, även om det samtidigt gör lite ont i hjärtat att det inte skulle vara "vi". Han finns kvar i mitt hjärta som en kär vän och kommer alltid att finnas där.
En del människor har vi med oss hela livet och en del för några år eller kortare perioder, det jag upptäckt är att för varje människa jag mött senaste åren har det skett en förändring hos mig. Ibland känns det som att livet slussar mig mot ett mål, genom andra människors inverkan och medverkan, ett mål som jag inte ser klart än men närmar mig med allt högre hastighet.
På senare tid har jag ibland känt mig så otroligt ensam att det värker i hjärtat. Inte ensam utan vänner, men ensam utan någons famn att krypa in i, där även jag kan känna mig älskad och behövd av någon annan. Jag saknar kärlek mellan två människor helt enkelt..det sägs att ju mer kärlek man ger desto mer får man tillbaka. Och jag ger massor och får tillbaka från mina vänner och familj, och det har räckt med det länge, men nu känns det som att jag behöver något mer...jag känner att mitt hjärta ropar och jag hoppas att ett annat hjärta hör och svarar..aegroto,dum anima est,spes esse dicitur- så länge det finns liv finns det hopp..
Imorgon ska jag åka iväg en sväng och se vad livet kan erbjuda. Jag är inte världens mest impulsiva människa, men när instinkten pockar på, då kan jag ta beslut och flänga iväg utan närmare eftertanke :). Det känns som att det kanske blir mer än bara en fysisk resa...
Nu är hissen på väg...pling och tjingeling
Känner mig för tillfället lite smått melankolisk för jag blev så berörd av den starka kärlek som pulserar genom filmen. Nu tänker kanske en del av er "men hallå, det är bara film, sånt finns inte i verkligheten", men jo ser ni, det finns det, för det har jag fått se på nära håll...en kärlek så stark att inget kan knäcka den (ni vet vilka ni är..).
Jag önskar att jag en dag ska få uppleva att älska och bli så älskad tillbaka, men ibland undrar jag om sådan kärlek är ämnad för mig..?
På vägen hem fån bion fick jag frågan om det är en partner för resten av livet jag vill ha och ja, det är väl drömscenariot men om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte om jag är kapabel till att älska en annan människa så djupt och länge (förutom min dotter). Kanske det beror på att jag inte mött "den rätta" än. Det finns en som jag verkligen känt mig som en soulmate med, men han hade sin egen väg han behövde gå och jag min...allting händer av en mening och jag tror att han var en av mina pusselbitar jag behövde för att bejaka mina andliga sidor och det är jag väldigt tacksam för, även om det samtidigt gör lite ont i hjärtat att det inte skulle vara "vi". Han finns kvar i mitt hjärta som en kär vän och kommer alltid att finnas där.
En del människor har vi med oss hela livet och en del för några år eller kortare perioder, det jag upptäckt är att för varje människa jag mött senaste åren har det skett en förändring hos mig. Ibland känns det som att livet slussar mig mot ett mål, genom andra människors inverkan och medverkan, ett mål som jag inte ser klart än men närmar mig med allt högre hastighet.
På senare tid har jag ibland känt mig så otroligt ensam att det värker i hjärtat. Inte ensam utan vänner, men ensam utan någons famn att krypa in i, där även jag kan känna mig älskad och behövd av någon annan. Jag saknar kärlek mellan två människor helt enkelt..det sägs att ju mer kärlek man ger desto mer får man tillbaka. Och jag ger massor och får tillbaka från mina vänner och familj, och det har räckt med det länge, men nu känns det som att jag behöver något mer...jag känner att mitt hjärta ropar och jag hoppas att ett annat hjärta hör och svarar..aegroto,dum anima est,spes esse dicitur- så länge det finns liv finns det hopp..
Imorgon ska jag åka iväg en sväng och se vad livet kan erbjuda. Jag är inte världens mest impulsiva människa, men när instinkten pockar på, då kan jag ta beslut och flänga iväg utan närmare eftertanke :). Det känns som att det kanske blir mer än bara en fysisk resa...
Nu är hissen på väg...pling och tjingeling
torsdag 22 juli 2010
Kärlek har inga gränser...
Jag kan inte låta bli att förundras över folks fördomar/oskrivna regler/trångsynthet om hur kärlek ska och får vara. Vem har rätt att säga att kärlek bara ska få finnas mellan olika kön, eller samma åldersgrupp, att det inte kan vara äkta kärlek om inte allt "stämmer överens" med bilden. Kärlek har inga gränser, det är ju liksom det som är det fina!
Jag har själv varit kär i män som har varit bra många år yngre än mig, vilket inte alltid har setts med blida ögon från omgivningen. Vad kan ni ha för utbyte av varann? Men, du ska väl ändå ha en vuxen man...som kan ta hand om dig? Ungefär så.. (Jag kan för helvete ta hand om mig själv, jag vill ha en livspartner, inte en dadda btw)
Visst kan ålderskillnad spela roll, jag har ändå levt 12 år längre, men det betyder inte alltid att den som är äldst har mer livserfarenhet..mognad sitter inte i ålder, det sitter i själen, och en 25-åring kan ha erfarenheter som många inte ens kommer i närheten av...det är iallafall min tanke.
Jag kan önska ibland att människor kunde vara mer öppna, att glädjas åt kärleken mellan två människor istället för att hänga upp sig på att paret inte följer normen..
Åt helvete med normer, låt kärleken segra!
För det är väl ändå en människa man blir kär i, inte en ålder eller ett kön..?
NIL VOLENTIBUS ARDUUM-INGET ÄR OMÖJLIGT FÖR DEN SOM HAR VILJAN
Jag har själv varit kär i män som har varit bra många år yngre än mig, vilket inte alltid har setts med blida ögon från omgivningen. Vad kan ni ha för utbyte av varann? Men, du ska väl ändå ha en vuxen man...som kan ta hand om dig? Ungefär så.. (Jag kan för helvete ta hand om mig själv, jag vill ha en livspartner, inte en dadda btw)
Visst kan ålderskillnad spela roll, jag har ändå levt 12 år längre, men det betyder inte alltid att den som är äldst har mer livserfarenhet..mognad sitter inte i ålder, det sitter i själen, och en 25-åring kan ha erfarenheter som många inte ens kommer i närheten av...det är iallafall min tanke.
Jag kan önska ibland att människor kunde vara mer öppna, att glädjas åt kärleken mellan två människor istället för att hänga upp sig på att paret inte följer normen..
Åt helvete med normer, låt kärleken segra!
För det är väl ändå en människa man blir kär i, inte en ålder eller ett kön..?
NIL VOLENTIBUS ARDUUM-INGET ÄR OMÖJLIGT FÖR DEN SOM HAR VILJAN
onsdag 21 juli 2010
morbid humor och nya talesätt..
Dom som känner mig väl vet att jag kan ha en väldigt rå och morbid humor, och ofta ligger mitt lågvattenmärke långt under den "normala" gränsen...hehe
Att välja humordörren (för att använda Henrik Schyfferts superbra ordval)är ibland lättare än att välja allvarsdörren. Huvudsaken för mig är att det finns någon form av säkerhetsventil som jag kan använda för att pysa ut det jag behöver (och nu pratar jag inte om metangas..). Ett skratt förlänger livet sägs det ju, men för mig har det räddat mitt liv och min mentala hälsa många gånger. För den skull betyder det inte att jag glömmer bort att jobba med det som behövs, men för att lätta på trycket när det blir för mycket runt i kring att hantera så väljer jag hellre humordörren...
Morbid humor verkar ha gått i arv till min lillskrutta, här om veckan stannade vi vid ett övergångsstäle för att släppa över ett gäng som ville över. Dom släntrade över i maklig takt och hade inte ett dugg bråttom. En djup suck följt av ett fnitter hördes från passagerarsätet och jag kastar en blick på min dotter som sitter där med ett ganska elakt busglitter i ögonen. Hmm, undrar vad som kommer nu hinner jag tänka innan hon delar med sig av sina inte alltför snälla ideer..
- Mamma, kan man inte sätta in en högtalare där fram på bilen?
-Öhm, varför då? undrar jag
-Jo, men om man spelar in när dom skjuter på skjutbanan, så kan man spela upp det när man måste stanna vid övergångstället och folk segar sig, då jäklar borde det bli fart på dom, moahahahaaa...
Jepp, that's my girl... ;)
Ibland är det förbannat svårt att hålla sig för skratt även om jag borde...
Jag tycker det är rätt kul att göra om gamla talesätt, som tur är har jag min bästa väninna som är likasinnad och ibland blir det nästan inkontinensvarning för att vi skrattar så mycket...helt galet kul ibland!
Här kommer prov på några
Som fisken i handsken
Som en fis i höstacken
Som en nål i rymden
Jag hade förresten fått en ny klädkatalog i brevlådan, senaste åren har jag slängt skiten i soporna direkt, men nu fick jag för mig att jag skulle öppna och kolla senaste modet. Kan ju vara kul att göra det var tredje år eller så..lr inte..
Det slog mig iallafall att vara modell kan ju fan inte vara kul?!
Att någon annan står och instruerar hur du ska se ut, vilket minspel och så..för årets minspel verkar vara att antingen se jäkligt förvånad ut (tänk er guldfisk som upptäcker att OJ,här HAR jag faktiskt varit..typ) eller att se så nerdrogad ut som möjligt, ungefär såhär = ööööh, jag kan knappt få mina ögonlock att stanna uppe men jag försöker se kåt ut ändå...zzzznark. Vad är egentligen meningen att dom ska förmedla med dom bilderna undrar jag?
För jag kan inte påstå att kläderna gör mig varken kåt eller förvånad...snarare avtänd och beklämd...
Som tur är har jag inte långt att gå för att återbörda katalogen till sin rätta plats: RETURSTATIONEN nästa...
Att välja humordörren (för att använda Henrik Schyfferts superbra ordval)är ibland lättare än att välja allvarsdörren. Huvudsaken för mig är att det finns någon form av säkerhetsventil som jag kan använda för att pysa ut det jag behöver (och nu pratar jag inte om metangas..). Ett skratt förlänger livet sägs det ju, men för mig har det räddat mitt liv och min mentala hälsa många gånger. För den skull betyder det inte att jag glömmer bort att jobba med det som behövs, men för att lätta på trycket när det blir för mycket runt i kring att hantera så väljer jag hellre humordörren...
Morbid humor verkar ha gått i arv till min lillskrutta, här om veckan stannade vi vid ett övergångsstäle för att släppa över ett gäng som ville över. Dom släntrade över i maklig takt och hade inte ett dugg bråttom. En djup suck följt av ett fnitter hördes från passagerarsätet och jag kastar en blick på min dotter som sitter där med ett ganska elakt busglitter i ögonen. Hmm, undrar vad som kommer nu hinner jag tänka innan hon delar med sig av sina inte alltför snälla ideer..
- Mamma, kan man inte sätta in en högtalare där fram på bilen?
-Öhm, varför då? undrar jag
-Jo, men om man spelar in när dom skjuter på skjutbanan, så kan man spela upp det när man måste stanna vid övergångstället och folk segar sig, då jäklar borde det bli fart på dom, moahahahaaa...
Jepp, that's my girl... ;)
Ibland är det förbannat svårt att hålla sig för skratt även om jag borde...
Jag tycker det är rätt kul att göra om gamla talesätt, som tur är har jag min bästa väninna som är likasinnad och ibland blir det nästan inkontinensvarning för att vi skrattar så mycket...helt galet kul ibland!
Här kommer prov på några
Som fisken i handsken
Som en fis i höstacken
Som en nål i rymden
Jag hade förresten fått en ny klädkatalog i brevlådan, senaste åren har jag slängt skiten i soporna direkt, men nu fick jag för mig att jag skulle öppna och kolla senaste modet. Kan ju vara kul att göra det var tredje år eller så..lr inte..
Det slog mig iallafall att vara modell kan ju fan inte vara kul?!
Att någon annan står och instruerar hur du ska se ut, vilket minspel och så..för årets minspel verkar vara att antingen se jäkligt förvånad ut (tänk er guldfisk som upptäcker att OJ,här HAR jag faktiskt varit..typ) eller att se så nerdrogad ut som möjligt, ungefär såhär = ööööh, jag kan knappt få mina ögonlock att stanna uppe men jag försöker se kåt ut ändå...zzzznark. Vad är egentligen meningen att dom ska förmedla med dom bilderna undrar jag?
För jag kan inte påstå att kläderna gör mig varken kåt eller förvånad...snarare avtänd och beklämd...
Som tur är har jag inte långt att gå för att återbörda katalogen till sin rätta plats: RETURSTATIONEN nästa...
tisdag 20 juli 2010
samtal och vänskap...klick..
Först och främst! Om du inte har ett öppet sinne, så skit i att läsa detta inlägg..
Jag tycker det är så otroligt häftigt att träffa människor som är öppna för allt som livet har i beredskap. Alla människor har sin egen historia och bakgrund och det är så otroligt olika hur människor hanterar sina liv. Det finns dom som inte ens kan hantera en bruten nagel utan hysteri och så finns det dom som trots enorma påfrestningar, motgångar och fördomar ändå ser ljust på livet, ser framåt, skapar sig en ny framtid och fortsätter drömma. Jag kan bara buga av beundran inför den själsstyrka dessa människor besitter. En sådan underbar människa hade jag nöjet att få umgås med idag.Tack! Du vet vem du är =)
Jag har en del förmågor eller gåvor, hur man än nu vill utrycka sig, som en del människor i vårt samhälle gärna kallar humbug. Och självklart har alla rätt till sin egen åsikt och så även jag. Det senaste året har jag iallafall känt att det drar ihop sig till "något". Exakt vad det är som ska ske vet jag inte, bara att jag har en del i det. I många år har jag dolt en del av mina sidor för jag vet att det inte är accepterat i samhället att vara annorlunda och även att en del skulle anse mig som galen. På grund av det har jag trott mig vara ganska ensam. Tack vare en underbar vän fick jag möjligheten att få träffa och uppleva att det finns likasinnade. En härlig känsla! Tack till Lingbogänget!
Och ännu härligare är att jag verkar dra till mig, eller rättare sagt så känns det som att jag samlar ihop människor till min innersta krets (och nej jag menar inte att jag ska starta nån sekt!). Under ett av samtalen med min allra nyaste vän så kände jag bara ett inre ..KLICK..ungefär som det första klicket i ett lås som ska låsas upp..en hel del kommer hända i mitt undermedvetna under natten. Och jag tror att klicket hör ihop med detta "något"som ska ske...
Jag hade en tanke att jag skulle meditera ikväll, men ett svettigt litet yrväder kommer smygande med jämna mellanrum här och flåsar att det är för varmt att kunna somna....själv känner jag att jag kan somna stående nästan just för att det är så varmt, så meditationen kanske får vänta....för mig känns det viktigare att Vickan får somna i trygg vetskap om att jag är vaken tills hon somnar...
Tooodeloo ;), som min bästa killkompis brukar säga(jag är så glad att du finns i mitt liv!)
Jag tycker det är så otroligt häftigt att träffa människor som är öppna för allt som livet har i beredskap. Alla människor har sin egen historia och bakgrund och det är så otroligt olika hur människor hanterar sina liv. Det finns dom som inte ens kan hantera en bruten nagel utan hysteri och så finns det dom som trots enorma påfrestningar, motgångar och fördomar ändå ser ljust på livet, ser framåt, skapar sig en ny framtid och fortsätter drömma. Jag kan bara buga av beundran inför den själsstyrka dessa människor besitter. En sådan underbar människa hade jag nöjet att få umgås med idag.Tack! Du vet vem du är =)
Jag har en del förmågor eller gåvor, hur man än nu vill utrycka sig, som en del människor i vårt samhälle gärna kallar humbug. Och självklart har alla rätt till sin egen åsikt och så även jag. Det senaste året har jag iallafall känt att det drar ihop sig till "något". Exakt vad det är som ska ske vet jag inte, bara att jag har en del i det. I många år har jag dolt en del av mina sidor för jag vet att det inte är accepterat i samhället att vara annorlunda och även att en del skulle anse mig som galen. På grund av det har jag trott mig vara ganska ensam. Tack vare en underbar vän fick jag möjligheten att få träffa och uppleva att det finns likasinnade. En härlig känsla! Tack till Lingbogänget!
Och ännu härligare är att jag verkar dra till mig, eller rättare sagt så känns det som att jag samlar ihop människor till min innersta krets (och nej jag menar inte att jag ska starta nån sekt!). Under ett av samtalen med min allra nyaste vän så kände jag bara ett inre ..KLICK..ungefär som det första klicket i ett lås som ska låsas upp..en hel del kommer hända i mitt undermedvetna under natten. Och jag tror att klicket hör ihop med detta "något"som ska ske...
Jag hade en tanke att jag skulle meditera ikväll, men ett svettigt litet yrväder kommer smygande med jämna mellanrum här och flåsar att det är för varmt att kunna somna....själv känner jag att jag kan somna stående nästan just för att det är så varmt, så meditationen kanske får vänta....för mig känns det viktigare att Vickan får somna i trygg vetskap om att jag är vaken tills hon somnar...
Tooodeloo ;), som min bästa killkompis brukar säga(jag är så glad att du finns i mitt liv!)
En förälders mardrömsscenario och helande kramar..
Bästa kompisar
Idag fick jag mina längsta 5 minuter i mitt liv av ren och skär skräck och en förälders mardröm. Något jag hoppas att jag ska slippa uppleva fler gånger...
Skulle iväg och bada med Viktoria och syrran+vovve ut på en udde vid Sundbyholms slott. Vi hade tänkt oss att vara allra längst ute på udden för att folk inte ska störa sig på att även hunden badar, men där var redan upptaget. Så vi tänker gå tillbaks en bit och Vickan väljer den övre vägen, jag har aldrig varit där så jag börjar protestera för jag vill ha henne i närheten på för mig okända ställen, men syrran säger då att stigarna möts längre fram så jag släpper iväg henne. När vi så kommer fram till mötesplatsen finns ingen Viktoria där så jag går upp på kullen...inte en själ så långt ögat kan nå...jag joggar tillbaks till syrran, frågar om hon sett Vickan, nej får jag till svar och jag känner hur hjärtat blir alldeles iskallt och bankar så att det gör ont. Jag släpper väskorna och börja småspringa tillbaks mot den allmänna badplatsen, möter ett par som jag frågar om dom sett en flicka med vit klänning och det hade dom och riktade in mig åt rätt håll...vet inte om jag sprintat så nån gång i mitt liv, en hel del hemska bilder hann passera hjärnbarken. Och hon sitter snällt och väntar och spejar, reser sig lite osäkert när jag kommer farande i 180 och tror säkert att hon ska få skäll, men jag bara kramar om henne hårt medans tårar av lättnad forsar ner och jag lyckas hulka fram att hon nästan skrämt livet ur mig. Det blev en lååång kram, jag behövde känna livet återvända till min själ...jag är så tacksam för våra skyddsänglar, dom får jobba hårt ibland..
På tal om kramar, har ni tänkt på hur mycket vi kan fömedla med en kram?
Och då menar jag en riktig kram där man faktiskt håller om varann, inte dom här ensekunders med avslutande klapp på ryggen (finns det nåt mer opersonligt??)
Idag fick jag en helt underbar kram som betydde så mycket och helade mig mer än ord kan göra, en kram som betydde allt mellan förlåt, rädsla, skuld,lättnad,saknad, är vi vänner? JA, vi är bästa vänner...handling säger mer än tusen ord!
Så tänk på det nästa gång ni kramar någon..vad vill DU förmedla med kramen?
Det värsta jag själv vet är slentriankramare, kan inte bli mer tomt än i såna kramar...
Och det märks tydligt när kramen är äkta och ärligt menad för jag fylls av positiv energi =)...
En riktig bergodalbanedag har det varit men Post nubila Phoebus!
och min favorit amor vincit omnia...ta hand om er, jag ska ta hissen till drömmarnas värld...PLING..
måndag 19 juli 2010
Pärer och pinne i röven..
Jaha, det blev en natt till hos syrran.Vi har roat oss med att städa kylskåp, vattna trädgårn och skörda pärer..
Under skörden så passade Vickan på att bjuda på sitt underbara vokabulär för sin moster. Hon stog med rumpan mot en av odlingslådorna när hon drog upp potatisen och rätt vad det är utbrister hon smått irriterat " det är en pinne som petar mig i RÖVEN", hon kastar en blick på mig och säger "eeeh..jag menar den petar mig i..paus..bakhålet flinar hon glatt...hon har ju ändå hunnit säga sitt favoritord så hon ser så nöjd ut..suck...
Jag önskar att jag hade haft min egen mobiltelefon, jag hade fått en helt underbar bild på Vickan när hon står och vattnar en stor Ek (med vattenslangen alltså, hon står inte o kissar på den..).."vaddå, det är väl inte bara blommorna som behöver vatten mamma"..sant =)
Jag önskar verkligen att jag snart får råd med ett eget litet hus med en liten trädgård, så härligt att se Vickan påta i myllan för det ser ut som hon gjort det i något tidigare liv...hon ser så harmonisk ut. Stora drömmar kan tyckas för en arbetslös jäkel, men hur ska jag annars ta mig framåt i livet..?
Jag upptäckte igen idag att Eskilstuna vimlar av snygga män, bara 1 timme inne på Maxi får mig att tro att jag hamnat i paradiset. Hur kommer det sig att det finns så många snyggingar just här undrar jag...kan ju hoppas på att jag kan träffa på nån som är ledig och trevlig ;)...Ta vara på kärleken för det är det dyrbaraste som finns..amor vincit omnia! Själv lever jag på hoppets svaga låga, skam den som ger sig,rätt var det är så står han där, mannen i mitt liv ;)
Under skörden så passade Vickan på att bjuda på sitt underbara vokabulär för sin moster. Hon stog med rumpan mot en av odlingslådorna när hon drog upp potatisen och rätt vad det är utbrister hon smått irriterat " det är en pinne som petar mig i RÖVEN", hon kastar en blick på mig och säger "eeeh..jag menar den petar mig i..paus..bakhålet flinar hon glatt...hon har ju ändå hunnit säga sitt favoritord så hon ser så nöjd ut..suck...
Jag önskar att jag hade haft min egen mobiltelefon, jag hade fått en helt underbar bild på Vickan när hon står och vattnar en stor Ek (med vattenslangen alltså, hon står inte o kissar på den..).."vaddå, det är väl inte bara blommorna som behöver vatten mamma"..sant =)
Jag önskar verkligen att jag snart får råd med ett eget litet hus med en liten trädgård, så härligt att se Vickan påta i myllan för det ser ut som hon gjort det i något tidigare liv...hon ser så harmonisk ut. Stora drömmar kan tyckas för en arbetslös jäkel, men hur ska jag annars ta mig framåt i livet..?
Jag upptäckte igen idag att Eskilstuna vimlar av snygga män, bara 1 timme inne på Maxi får mig att tro att jag hamnat i paradiset. Hur kommer det sig att det finns så många snyggingar just här undrar jag...kan ju hoppas på att jag kan träffa på nån som är ledig och trevlig ;)...Ta vara på kärleken för det är det dyrbaraste som finns..amor vincit omnia! Själv lever jag på hoppets svaga låga, skam den som ger sig,rätt var det är så står han där, mannen i mitt liv ;)
söndag 18 juli 2010
Blyg kotte och en schysst stake..
Idag kom lilla kotten fram i syrrans trädgård. Den lullade runt och försökte hitta mask i rabatten efter regnskuren, men det var nog rätt knapert med det. Så Vickan och jag fixade fram en skål kattmat till honom som vi bjöd på. Men han verkade lite blyg för han pep iväg och gömde sig i höga gräset när jag närmade mig försiktigt, men
efter en stund kom han fram igen den lilla sötingen och högg in friskt på maten =)
Tanken var att Vickan och jag skulle fara hemmåt idag på em, men syrran frågade om vi inte kunde vara kvar, så sagt och gjort, vi blev kvar en natt till..
Presenter fick vi från semesterfirarna, vickan fick fint halsband, nattlinne och lite annat smått och gott. Och jag fick massa gott(e)..
Det märks att alla vet vad jag gillar bäst, så nu har jag fått en ny stake i familjen =), för att vara tydlig så menar jag såklart en ljusstake så ni inte tror att jag har ett manligt harem hemma...
Syrran med man har fyndat en massa på loppis i Danmark, uppenbarligen fattar danskarna bättre vad loppis går ut på än vad vi gör här i Svea..vissa av grejerna skulle kosta 3-500:- här, men kostade runt 60-70 kr där...så ska man fynda så är Danmark värt att besöka!
Jag lyckades hitta en gammal mobil hos syrran som jag har laddat (eftersom min egen la ner och laddaren ligger hemma..)men vi verkar inte vara så kompatibla. Min egen är en Ericsson och den lånade en Samsung= bäddat för knas..hittar som ett as i menyn, tycker den är totalt ologisk och inte fan kan den skriva sms.en rätt heller...
trodde aldrig att jag skulle sakna min egen mobil så mycket!
Nu är det dags att studera insidan av mina ögonlock...tjingeling
efter en stund kom han fram igen den lilla sötingen och högg in friskt på maten =)
Tanken var att Vickan och jag skulle fara hemmåt idag på em, men syrran frågade om vi inte kunde vara kvar, så sagt och gjort, vi blev kvar en natt till..
Presenter fick vi från semesterfirarna, vickan fick fint halsband, nattlinne och lite annat smått och gott. Och jag fick massa gott(e)..
Det märks att alla vet vad jag gillar bäst, så nu har jag fått en ny stake i familjen =), för att vara tydlig så menar jag såklart en ljusstake så ni inte tror att jag har ett manligt harem hemma...
Syrran med man har fyndat en massa på loppis i Danmark, uppenbarligen fattar danskarna bättre vad loppis går ut på än vad vi gör här i Svea..vissa av grejerna skulle kosta 3-500:- här, men kostade runt 60-70 kr där...så ska man fynda så är Danmark värt att besöka!
Jag lyckades hitta en gammal mobil hos syrran som jag har laddat (eftersom min egen la ner och laddaren ligger hemma..)men vi verkar inte vara så kompatibla. Min egen är en Ericsson och den lånade en Samsung= bäddat för knas..hittar som ett as i menyn, tycker den är totalt ologisk och inte fan kan den skriva sms.en rätt heller...
trodde aldrig att jag skulle sakna min egen mobil så mycket!
Nu är det dags att studera insidan av mina ögonlock...tjingeling
lördag 17 juli 2010
mental trötthet..
Tagit det riktigt lugnt idag, försökt njuta av vädret utan att smälta bort...busat lite med hundarna och sen tagit lååånga vilopauser med mycket vatten. Åkte och hämta såndär riktigt nyttig middag på McDonalds och bara pöste efteråt. Känner att jag är rätt trött mentalt, huvudet känns fullt med fetvadd och tankegångarna kletar runt i snigelslem..ungefär..
Hjärtat har börjat med lite dubbelslag så jag ska nog gå och nanna nu istället för att försöka skriva nåt vettigt här...
amor vincit omnia..
Hjärtat har börjat med lite dubbelslag så jag ska nog gå och nanna nu istället för att försöka skriva nåt vettigt här...
amor vincit omnia..
fredag 16 juli 2010
svek och förlorad vänskap..
Vad är det som gör att vi tycker oss känna en annan människa väl?
En liten del av det är den verbala kommunikationen, men största delen är och kommer alltid att vara kroppsspråket. Kroppen kan sällan ljuga, och visst går det att styra en del av det till egen vinning, men att kunna dölja det mest osannolika sidor och verka fullt normal och hur trevlig och charmig som helst får mig ganska osökt att tänka på psykopater och andra extrema beteendestörningar.
Blr arg på mig själv för jag har ansett mig vara en god människokännare och kan tolka även det som inte sägs med munnen, men nu tvivlar jag verkligen på min egen förmåga...grundlurad är väl bara förnamnet hur min känsla är just nu..
Senaste dygnet känns det som att jag har åldrats minst 10 år och påsarna hänger tunga under ögonen...
Sorg i hjärtat när en vad jag trodde stark och ärlig vänskap gått i graven...
En liten del av det är den verbala kommunikationen, men största delen är och kommer alltid att vara kroppsspråket. Kroppen kan sällan ljuga, och visst går det att styra en del av det till egen vinning, men att kunna dölja det mest osannolika sidor och verka fullt normal och hur trevlig och charmig som helst får mig ganska osökt att tänka på psykopater och andra extrema beteendestörningar.
Blr arg på mig själv för jag har ansett mig vara en god människokännare och kan tolka även det som inte sägs med munnen, men nu tvivlar jag verkligen på min egen förmåga...grundlurad är väl bara förnamnet hur min känsla är just nu..
Senaste dygnet känns det som att jag har åldrats minst 10 år och påsarna hänger tunga under ögonen...
Sorg i hjärtat när en vad jag trodde stark och ärlig vänskap gått i graven...
torsdag 15 juli 2010
seminarie och osannolika människor
Idag var det då dags för mitt första seminarie hos jobbcoachen..hett som i en bakugn var det i rummet jag klev in i och jag tänkte i mitt stilla sinne "kommer jag att överleva detta eller smälta bort på stolen..?
Det var iof inget nytt under solen som framfördes, dock fick jag känna på diverse främmande kroppsodörer jag hade klarat mig rätt bra utan...speciellt i denna fuktiga värme...
Intervjuövningarna var lite roligare, men jag blev lite snopen när det inte var jobbcoachen som skulle leka arbetsgivare, utan vi fick gå ihop i små grupper och förhöra varandra...hmm, jag fick bra feedback på min låtsasintervju, jag hade fått jobbet...inte för att vara le eller nåt men jag vill nog ha feedback från jobbcoachen också..hon har ju liksom sitt jobb av en anledning kan jag tycka..
Ibland kan jag undra varför saker och ting måste ske, trots att jag har mitt talesätt att allting händer av en anledning så är det jävligt svårt att se anledningen ibland. Speciellt när det som sker är så sönderslitande på en underbar själ. Det är förbannat svårt att inte ställa sig frågan "varför"...
Att tro sig om att känna en människa som visar sig vara någon helt annan under ytan är skrämmande och hela ens värld vänds upp och ner...
Känner mig för tillfället ganska otillräcklig, jag önskar jag kunde laga felet som är FETT TRASIGT. Jag vill kunna göra mer än bara finnas här...men jag finns här i vått och torrt, alltid!
Det var iof inget nytt under solen som framfördes, dock fick jag känna på diverse främmande kroppsodörer jag hade klarat mig rätt bra utan...speciellt i denna fuktiga värme...
Intervjuövningarna var lite roligare, men jag blev lite snopen när det inte var jobbcoachen som skulle leka arbetsgivare, utan vi fick gå ihop i små grupper och förhöra varandra...hmm, jag fick bra feedback på min låtsasintervju, jag hade fått jobbet...inte för att vara le eller nåt men jag vill nog ha feedback från jobbcoachen också..hon har ju liksom sitt jobb av en anledning kan jag tycka..
Ibland kan jag undra varför saker och ting måste ske, trots att jag har mitt talesätt att allting händer av en anledning så är det jävligt svårt att se anledningen ibland. Speciellt när det som sker är så sönderslitande på en underbar själ. Det är förbannat svårt att inte ställa sig frågan "varför"...
Att tro sig om att känna en människa som visar sig vara någon helt annan under ytan är skrämmande och hela ens värld vänds upp och ner...
Känner mig för tillfället ganska otillräcklig, jag önskar jag kunde laga felet som är FETT TRASIGT. Jag vill kunna göra mer än bara finnas här...men jag finns här i vått och torrt, alltid!
tisdag 13 juli 2010
coaching, örjan och vilda rollatorer..
Mötet med jobbcoachen gick över förväntan, kan det bero på att jag ställde in mig på att det skulle gå bra kanske...hmm..?
Jag passade på att ankra känslan jag hade när jag gick därifrån så jag kan använda mig ev den när det blir tufft med ansökningarna...fick lite bassning för att jag suttit nitad vid datorn 8-16, "du måste ju fylla på ny energi och pausa människa!" Så hon skrev in promenader varje dag i min handlingsplan, en coach i min smak som ser människan! =)
Vickan och jag tog ett kvällsdopp härom kvällen, det blåste ordentligt (skönt!)och var ganska vågigt i sjön..rätt var det är så skriker hon.."aktaaa, nu kommer Örjan"..varpå jag ser mig omkring lite lätt förvirrad och stridsberedd efter nån idiot som kommer farande men såg...ingen alls..hmm, vad ser hon som jag inte ser..
Det tog en stund innan jag fattade att ungen min döpte vågorna allt eftersom dom kom..haha. Jag är ganska tacksam för att det var vanliga namn, för just nu verkar hennes favoritord vara "röv", som hon gärna använder i tid och otid..just detta ord verkar ha undgått våran egen censurering totalt, annars brukar vi göra som i TV när dom censurerar, så ibland kan det låta AJ som PIIIIP PIP PIP hemma..
Jag har en tanke att allt händer av en mening. Idag när vi skulle iväg på picnic och bad så kom jag på halvägs att jag glömt mina cigg hemma (ingen bra ide att vara utan..)så jag vänder och kör hem. På vår gata utanför vår port så finns det en ganska brant backe på ca 3 m. Jag ser att en tant med rollator går långt framför på vägen, och när jag ligger precis 1 m bakom så flyger tantens hatt av (jag nitar bromsen för att inte köra på hatten lr tanten,körde iof bara 20)och hon släpper rollatorn som formligen galopperar ner för backen så att hennes matkasse sprider sig hela vägen ner. Stackarn ser både arg och förkrossad ut samtidigt, och hattjäveln flög även den ner för backen...jag fick iaf chansen att hjälpa en äldre dam, även om hon var lite smått ovillig (finsk tant-envis o stolt, precis som min mormor ;). På min knaggliga finska hoppas jag iaf att jag sa att jag skulle kånka upp rollatorn och hennes matkasse till vägen igen och gjorde så. Så tack för att jag fick göra en god gärning...carpe diem!
Jag passade på att ankra känslan jag hade när jag gick därifrån så jag kan använda mig ev den när det blir tufft med ansökningarna...fick lite bassning för att jag suttit nitad vid datorn 8-16, "du måste ju fylla på ny energi och pausa människa!" Så hon skrev in promenader varje dag i min handlingsplan, en coach i min smak som ser människan! =)
Vickan och jag tog ett kvällsdopp härom kvällen, det blåste ordentligt (skönt!)och var ganska vågigt i sjön..rätt var det är så skriker hon.."aktaaa, nu kommer Örjan"..varpå jag ser mig omkring lite lätt förvirrad och stridsberedd efter nån idiot som kommer farande men såg...ingen alls..hmm, vad ser hon som jag inte ser..
Det tog en stund innan jag fattade att ungen min döpte vågorna allt eftersom dom kom..haha. Jag är ganska tacksam för att det var vanliga namn, för just nu verkar hennes favoritord vara "röv", som hon gärna använder i tid och otid..just detta ord verkar ha undgått våran egen censurering totalt, annars brukar vi göra som i TV när dom censurerar, så ibland kan det låta AJ som PIIIIP PIP PIP hemma..
Jag har en tanke att allt händer av en mening. Idag när vi skulle iväg på picnic och bad så kom jag på halvägs att jag glömt mina cigg hemma (ingen bra ide att vara utan..)så jag vänder och kör hem. På vår gata utanför vår port så finns det en ganska brant backe på ca 3 m. Jag ser att en tant med rollator går långt framför på vägen, och när jag ligger precis 1 m bakom så flyger tantens hatt av (jag nitar bromsen för att inte köra på hatten lr tanten,körde iof bara 20)och hon släpper rollatorn som formligen galopperar ner för backen så att hennes matkasse sprider sig hela vägen ner. Stackarn ser både arg och förkrossad ut samtidigt, och hattjäveln flög även den ner för backen...jag fick iaf chansen att hjälpa en äldre dam, även om hon var lite smått ovillig (finsk tant-envis o stolt, precis som min mormor ;). På min knaggliga finska hoppas jag iaf att jag sa att jag skulle kånka upp rollatorn och hennes matkasse till vägen igen och gjorde så. Så tack för att jag fick göra en god gärning...carpe diem!
torsdag 8 juli 2010
middag med ansökan..
Ibland är stress så påtagligt att det ligger som ett kraftnät runt i kring mig...kroppen har tics och magen blir som en knut...trots det lyckades jag avnjuta en väldans god grillmiddag =)
Sen blev det dags att ta tag i det som skapat min stress, JOBBANSÖKNINGAR...jag är sämre än sämst på att skriva dylika och det tar i snitt 2½ timme för mig att skriva en ansökan...patetiskt så det förslår egentligen, men när jag senast sökte jobb för typ 16 år sen var det betydligt lättare. Mitt självförtoende existerar inte öht när jag ska försöka mig på att skriva nutidens CV, personligt brev mm...
Då är det bra att ha en underbar vän som Bella som hjälper mig att formulera fram mina bra egenskaper och få ner dom på papper...jag vill nog inte veta hur lång tid det tog, men jag kan nog inte känna mig mer tacksam än jag gör nu, tack gumman!
Sent hem blev det iaf, tur att lillskruttan har sommarlov..
Jag tror att allting händer av en mening och att mycket är ödesbestämt..ödet kan ändras beroende på vilka val jag gör och ibland får jag ett litet tecken att det är rätt väg jag slagit in på...som ikväll, hur stora är oddsen att jag ska råka i samspråk med en människa som har den typen av jobb jag precis sökt klockan 23.50 en onsdagkväll..? Hade tyvärr inte sinnesnärvaro nog att ge henne mitt CV hahaha ;)
Men jag ser det som ett tecken att jag är på rätt väg och jag tackar mina hjälpare (levande som ickelevande) ödmjukt för all hjälp och stöd som jag får...
Nu ska jag försöka stressa av och gråta lite av lättnad så jag kan sova inför morgondagens möte med jobbcoachen...
Sen blev det dags att ta tag i det som skapat min stress, JOBBANSÖKNINGAR...jag är sämre än sämst på att skriva dylika och det tar i snitt 2½ timme för mig att skriva en ansökan...patetiskt så det förslår egentligen, men när jag senast sökte jobb för typ 16 år sen var det betydligt lättare. Mitt självförtoende existerar inte öht när jag ska försöka mig på att skriva nutidens CV, personligt brev mm...
Då är det bra att ha en underbar vän som Bella som hjälper mig att formulera fram mina bra egenskaper och få ner dom på papper...jag vill nog inte veta hur lång tid det tog, men jag kan nog inte känna mig mer tacksam än jag gör nu, tack gumman!
Sent hem blev det iaf, tur att lillskruttan har sommarlov..
Jag tror att allting händer av en mening och att mycket är ödesbestämt..ödet kan ändras beroende på vilka val jag gör och ibland får jag ett litet tecken att det är rätt väg jag slagit in på...som ikväll, hur stora är oddsen att jag ska råka i samspråk med en människa som har den typen av jobb jag precis sökt klockan 23.50 en onsdagkväll..? Hade tyvärr inte sinnesnärvaro nog att ge henne mitt CV hahaha ;)
Men jag ser det som ett tecken att jag är på rätt väg och jag tackar mina hjälpare (levande som ickelevande) ödmjukt för all hjälp och stöd som jag får...
Nu ska jag försöka stressa av och gråta lite av lättnad så jag kan sova inför morgondagens möte med jobbcoachen...
onsdag 7 juli 2010
psykbryt o tålmodig unge..
Ja, det var väl iof väntat att den dagen skule komma när jag bröt ihop...vet inte om det kanske beror på att jag sovit 3 timmar inatt som gjorde att allt brast och livet kändes hopplöst till skillnad från igår...
Nu börjar jag förstå den deprimerande stämningen bland dom arbetssökande jag träffade på inne på AF första gången..när det enda jag får tillbaks är "tack för din ansökan, vi tittar på andra kandidater", kan ju lätt förvandlas till ett vrak och känna att jag duger inte ens på arbetsmarknaden...nu vet jag med mig att jag har dåliga dagar ibland när allt känns skit, så jag vet att morgondagen kommer kännas ljusare..
Det hjälper till en hel del när jag har en otroligt duktig och tålmodig dotter som roat sig själv flera timmar medans mamma försökt plita ihop ansökningsbrev...stackarn blev helt förskräckt när hon hittade mig storgråtandes framför datorn (det är inte så ofta hon ser mig gråta)och sprang och hämtade snorpapper..min lilla älskling <3. Oftast brukar jag spara mina eventuella tårefloder tills efter hon har somnat.
I eftermiddag ska jag få lite hjälp från bästaste Bella (vad gjorde jag utan dig gumman!!??)plus att vi blev bjudna på middag!! Jag skulle gå under utan mina närmaste vänner, är så tacksam för att ni finns!! Jag vet att Vickan också blir glad som får busa med farbror Stefan hehe...
Känner mig lite lättare om hjärtat än jag gjorde för 2 timmar sen iaf...få se hur det går i eftermiddag/kväll...fortsättning följer..
Nu börjar jag förstå den deprimerande stämningen bland dom arbetssökande jag träffade på inne på AF första gången..när det enda jag får tillbaks är "tack för din ansökan, vi tittar på andra kandidater", kan ju lätt förvandlas till ett vrak och känna att jag duger inte ens på arbetsmarknaden...nu vet jag med mig att jag har dåliga dagar ibland när allt känns skit, så jag vet att morgondagen kommer kännas ljusare..
Det hjälper till en hel del när jag har en otroligt duktig och tålmodig dotter som roat sig själv flera timmar medans mamma försökt plita ihop ansökningsbrev...stackarn blev helt förskräckt när hon hittade mig storgråtandes framför datorn (det är inte så ofta hon ser mig gråta)och sprang och hämtade snorpapper..min lilla älskling <3. Oftast brukar jag spara mina eventuella tårefloder tills efter hon har somnat.
I eftermiddag ska jag få lite hjälp från bästaste Bella (vad gjorde jag utan dig gumman!!??)plus att vi blev bjudna på middag!! Jag skulle gå under utan mina närmaste vänner, är så tacksam för att ni finns!! Jag vet att Vickan också blir glad som får busa med farbror Stefan hehe...
Känner mig lite lättare om hjärtat än jag gjorde för 2 timmar sen iaf...få se hur det går i eftermiddag/kväll...fortsättning följer..
tisdag 6 juli 2010
Målade ben och prioriteringar...
Livet som ensamstående är inte alltid en dans på rosor..idag är Vickans och min första träningsdag i eget ansvar, eftersom AF kräver att jag ska kunna vara hemifrån 12 timmar per dag gäller det för min 9-åring att lära sig fort att klara sig själv ett par timmar. Inte en idealisk position kan jag känna, då Vickan inte är lika mogen som jämnåriga i alla lägen och inte tycker om att vara själv..men, men, skam den som ger sig...
Så idag passade jag på att gå och handla själv i lugn och ro, medans Vickan fick vara kvar hemma själv. Det gick skitbra, bortsett från att hon kladdat ner sina ben med textilfärg (som inte verkar gå bort..). Den spontana känslan..? Det kommer ta tid det här..typ..;)
För mig som gått i skola i 2 år nu så känns det som om samhället har liksom lite fel prioriteringar...räknas jag bara som människa om jag kan jobba och vara borta från min dotter 12 timmar/dag..?
Det verkar som att ha barn nu för tiden ses med onda ögon om man inte lever i en kärnfamilj med stor släkt som kan ta hand om ens barn så att jag är arbetsför gärna 24 timmar om dygnet..jag låter lite bitter märker jag..
Jag försöker ändå tänka positivt, att nånstans finns det ett jobb för mig, som passar även i min situation, jag behöver bara träffa på rätt människa som ser mig som en tillgång..=) QUI QUAIRIT INVENI'T-DEN SOM SÖKER HAN FINNER
Jag skulle vilja jobba inom hemtjänsten, om det ens existerar längre..?
Nu ska jag iaf prioritera rätt i min värld och fixa lite ugnspannkaka till en något sen middag..
Så idag passade jag på att gå och handla själv i lugn och ro, medans Vickan fick vara kvar hemma själv. Det gick skitbra, bortsett från att hon kladdat ner sina ben med textilfärg (som inte verkar gå bort..). Den spontana känslan..? Det kommer ta tid det här..typ..;)
För mig som gått i skola i 2 år nu så känns det som om samhället har liksom lite fel prioriteringar...räknas jag bara som människa om jag kan jobba och vara borta från min dotter 12 timmar/dag..?
Det verkar som att ha barn nu för tiden ses med onda ögon om man inte lever i en kärnfamilj med stor släkt som kan ta hand om ens barn så att jag är arbetsför gärna 24 timmar om dygnet..jag låter lite bitter märker jag..
Jag försöker ändå tänka positivt, att nånstans finns det ett jobb för mig, som passar även i min situation, jag behöver bara träffa på rätt människa som ser mig som en tillgång..=) QUI QUAIRIT INVENI'T-DEN SOM SÖKER HAN FINNER
Jag skulle vilja jobba inom hemtjänsten, om det ens existerar längre..?
Nu ska jag iaf prioritera rätt i min värld och fixa lite ugnspannkaka till en något sen middag..
Seg start med bra avslut..
...blev det på denna dag. Jag vete fasen vad som hände idag, fick totalerror i förmiddags när jag skulle kolla jobb och skicka iväg ansökningar. Jag måste ha blivit felprogrammerad under natten eller nåt för jag fick inte iväg en enda ansökan idag (mindre bra, jag veeeet). Mitt underbara yrväder fick ryck när jag bad henne plocka upp filten från golvet i hennes rum och storstädade hela rummet! Nice, mum very proud!
Dotra min hade för övrigt en ide om dom olika åldrarna och namngav då dom såhär: pojke, grabb, kille, man,karl, gubbe, gammal gubbe,farbror,död farbror...det är sällan jag har tråkigt i min dotters sällskap, min absolut största glädje i livet även om vi inte alltid drar jämt.
Eftermiddan och kvällen avslutades hos Bella&Vovvarna och jag fick hjälp med att få till denna blogg, tack gumman, jag älskar dig!
Nu ska jag parkera min lekamen i sängen där den hör hemma vid denna sena timme...
Väl mött och låt kärleken segra!
Dotra min hade för övrigt en ide om dom olika åldrarna och namngav då dom såhär: pojke, grabb, kille, man,karl, gubbe, gammal gubbe,farbror,död farbror...det är sällan jag har tråkigt i min dotters sällskap, min absolut största glädje i livet även om vi inte alltid drar jämt.
Eftermiddan och kvällen avslutades hos Bella&Vovvarna och jag fick hjälp med att få till denna blogg, tack gumman, jag älskar dig!
Nu ska jag parkera min lekamen i sängen där den hör hemma vid denna sena timme...
Väl mött och låt kärleken segra!
måndag 5 juli 2010
Bättre sent än aldrig..
Jahaja, så nu har även jag fått tummen ur och startat min egen blogg =), bättre sent än alrig som sagt...
Här inne kommer det att stå både det ena och det andra, och säkert en hel del underliga inlägg kommer att synas. Det är jag i ett nötskal...so take it or leave it ;)
Här inne kommer det att stå både det ena och det andra, och säkert en hel del underliga inlägg kommer att synas. Det är jag i ett nötskal...so take it or leave it ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)