Trots att vintern verkar tagit ny fart för att förpesta tillvaron för oss frusna människor, så känns det ändå som att jag börjar få lite vårkänslor =)
Jag hör hur fåglarna börjar kvittra vårmelodierna, ekorrarna flirtar hysteriskt utanför min balkong var och varannan dag. Känner mig bitvis lite avis ibland, jag vill också ha någon att kela med!
Jag har varit singel i 7 år nu..börjar kännas lite ensamt nu när Vickan börjar bli mer och mer självgående och vill vara hemma hos kompisar ibland. Det kanske är dags för mig att finna ro och kärlek för min egen del också kanhända...
Och där känner ju jag att mitt dilemma börjar...jag har märkt att nu har jag väldigt svårt att kompromissa, som det krävs att man gör ibland. Jag är ju inte helt anti, men det enda jag benhårt ALDRIG någonsin kommer att kompromissa med är min personlighet!
Aldrig mer att jag trycker ner en del av mig själv för någon annans skull eller för att andra kan uppfatta mig som konstig/annorlunda/freak/tomtar på loftet...det är ju liksom DET som är JAG, och jag kommer alltid att vara så. Och jag skulle aldrig kunna leva med en man som skäms för mig eller himlar med ögonen bakom min rygg. Så var i hela friden hittar jag just DIG som gillar mig för den jag är med allt vad det innebär?
Det som göms i snö kommer upp i tö kanske gäller kärlek också? Kanske händer det när jag minst anar det att han med stort H låter sin blick fastna i min...och får det att fladdra till i magen..jag hoppas då att denna finns tillgänglig och inte är ringmärkt, för dom fåglarna får flyga vidare, jag är värd mer än en flyktig romans!
Nä, nog om romantik och kärlek annars blir jag deppad istället ;)
Min lilla badanka har en förmåga at kunna få mig att formligen frusta av skratt ibland. Jag kanske ska vara tydlig med att jag menar min dotter nu så ni inte ringer hispan (jag brukar inte skratta åt badleksakerna)..iallafall så badade hon tidigare ikväll och i sedvanlig ordning så har hon en herrans massa leksaksdjur i badet, och när jag sticker in huvudet för att påminna henne om tiden så ser jag att hon har något som hänger i pannan..det visar sig vara en ren som hon virat runt i håret, senaste modet kanske att ha renpanna?
Hon försökte själv att få loss den genom att svänga med huvudet under vattnet, det såg mer ut som hon försökte skalla renen under vattenytan och det såg så roligt ut så jag skrattade som en galning. Inte uppskattat av Vickan, hon får lika mörka ögon som en annan får när man blir arg och ser rätt skräckinjagande ut...jag fick hjälpa henne till slut och det tog sin lilla stund att vira ut den ur hennes blöta hår för den satt fast med hornen i hennes hår. Hur kommer man på att vira in en ren i håret undrar jag??
Själv hade hon inget svar på det, "det bara blev så"som det ofta blir i barnens värld..jaja, slutet gott iaf!
Och nu är det nog dags att sluta mina ögonlock för den här dagen och låta nöten vila =)...ta hand om er och var rädda om varandra!
tjingeling...
tisdag 25 januari 2011
lördag 1 januari 2011
Årskrönika..
Jag upplever det som att 2010 var mitt längsta år hittils, en berg o dalbana i både utveckling, familjeliv och känslomässigt..
Under våren fick jag uppleva en utveckling av min andliga sida som jag inte trodde mig själv om, och olika händelser har gjort att jag träffat människor som visat sig vara viktiga pusselbitar i mitt liv. Mitt motto har länge varit att allting händer av en mening, och det har jag fått bevisat för mig flera gånger om. Att våga tro på att jag kan be om hjälp av dom som vi inte längre ser (men desto mer känner av i vissa fall..) är något jag nu vet att jag kan göra... under en väldigt turbulent tid i Viktorias och mitt liv i höstas bad jag om hjälp och beskydd från alla våra skyddsänglar, och tänk det fick vi!
Tyvärr blev det en aning jobbigt för den familj vi besökte just då, med en hel del oförklarliga händelser när våra skyddsänglar kollade läget, och jag fick visst inte med mig alla hem igen, någon stannade kvar och stökade ett tag...
Under denna något pressade tid så mådde varken Vickan eller jag särskilt bra, och stackars Viktoria blev mer eller mindre skräckslagen när hon en kväll såg en av våra skyddare..det tog ett tag att lugna henne och förklara att dom inte vill något illa, utan dom är här för att dom bryr sig om oss. Inte alltid så lätt att förklara sånt man i vanliga fall inte ser för en nioåring, men jag tänkte att "vafan, tror hon på tomten så borde jag kunna få henne att förstå detta också"..
På tal om Viktoria så är utredningen om adhd/autism i full gång och den 13 januari kommer vi att få en del svar på vad teamet har kommit fram till. Jag hoppas att vi får lite tips och verktyg med oss så vi kan hjälpa Vickan på bästa sätt!
Hmm, nu blev det ett stort hopp från vår till höst helt plötsligt, men för att återgå till våren så hände det mycket i min personliga utveckling också under sista tiden i skolan. Vi hade bland annat klättring där jag verkligen fick utmana mina rädslor till max, höjdrädd som jag är. Envishet kommer jag långt med, när jag använder den rätt, det var min största lärdom om mig själv!
Vi hade även en skrivarkurs i svenskan som fick mig att komma ihåg hur roligt jag tycker det är att skriva (därför jag startade bloggen)!
Vår sista hajk vi hade med klassen var nog den värsta och den bästa....vi paddlade kanot, blev blöta inpå skinnet redan första kvällen när kanoterna vattenfylldes av dom stora vågorna när vi skulle landsätta dom, herregud vad vi skrattade trots blötan!
Själva paddlingen gick åt helsike första halvtimmen, men sen började det fungera bättre. Andra dagen tror jag att vi låg bland dom främsta hela tiden, vi hade fått in en jättebra rytm och var grymt synkroniserade, Putte och jag. Det ska till en dalmas eller norrlänning till att få mig lugn och harmonisk tydligen ;). Kanske för att jag själv har mina rötter i Dalarna måhända...
Efter skolan så blev det inskrivning på AF och börja söka jobb..i min dumma enfald trodde jag inte att det skulle dröja så länge innan jag fick jobb. Dumt av mig..är fortfarande arbetslös...och ännu dummare kunde jag bli. jag säger bara såhär ärlighet varar längst MY AS! Blev sjukskriven av doktorn 1a november pga den pågående turbulensen i mitt liv, vilket självklart medförde att jag blev utskriven från AF, vilket såklart gör att jag inte får någon a-kassa. I slutet av november får jag ett brev från fuckingkassan..nej jag menar ju förstås försäkringskassan där det står att jag inte har rätt att få sjukpengar...tack vare deras otroligt snabba handläggninstid satt jag nu i skiten ordentligt ekonomiskt. Jag fick brevet 3 dagar innan räkningarna skulle betalas. Tack och lov får jag träffa en otroligt ödmjuk tjej på socialkontoret som kunde hjälpa mig med tillfälligt stöd. Jag är otroligt stolt som människa och det sitter lååååångt inne att be om hjälp, speciellt ekonomiskt. Men allting händer ju av en mening, och jag har lärt mig att ibland måste jag be om hjälp för att inte gå under...tack vare min underbara mormor så kunde jag köpa julklappar till Viktoria, för det grät jag över många nätter före jul, vilken fruktansvärd känsla av förtvivlan att inse att det stog mellan mat på bordet eller julklappar till henne...jag kommer aldrig mer ta det för givet att jag ska kunna köpa presenter/julklappar. Och den dagen jag har jobb vet jag vart jag ska skänka pengar före jul (majblomman.se, dom skänker pengar till barn som annars skulle bli utan julmat och klappar)!
Det här året har verkligen lärt mig att inte ta något för givet över huvud taget!
Livet kan vändas upp och ner på en sekund och bara spillror finns kvar att skrapa ihop. Och att till syvende och sist så är det jag själv som väljer hur jag ska må och hantera saker och ting.
Så jag har gjort ett val, nu har min hiss mött sin botten, nu är det dags att ta det nya året i hand och stiga uppåt!
Mitt mål med 2011 är att söka jobb som en galen iller, att sluta förgifta mig själv med cigaretter och att jobba med min underbaraste lilla tjej så hennes självbild får ett uppsving.
Till sommarn så blir det en ny medlem i familjen och jag tänker fräckt nog kalla mig extramoster trots att det inga blodsband finns (inte i detta livet iaf,kanske i förra?) ;), jag längtar tills den lilla kommer ut!
Oj, jävlar i min låda vad mycket klockan var..lätt att tappa bort tiden när jag bloggar, men nu är det verkigen dags att krama kudden!
Men innan jag lägger ner så vill jag säga Tack alla ni som finns runt mig och förgyller min tillvaro på alla sätt och vis, ni är diamanterna i min rymd, Love you all...
tjingeling...
Under våren fick jag uppleva en utveckling av min andliga sida som jag inte trodde mig själv om, och olika händelser har gjort att jag träffat människor som visat sig vara viktiga pusselbitar i mitt liv. Mitt motto har länge varit att allting händer av en mening, och det har jag fått bevisat för mig flera gånger om. Att våga tro på att jag kan be om hjälp av dom som vi inte längre ser (men desto mer känner av i vissa fall..) är något jag nu vet att jag kan göra... under en väldigt turbulent tid i Viktorias och mitt liv i höstas bad jag om hjälp och beskydd från alla våra skyddsänglar, och tänk det fick vi!
Tyvärr blev det en aning jobbigt för den familj vi besökte just då, med en hel del oförklarliga händelser när våra skyddsänglar kollade läget, och jag fick visst inte med mig alla hem igen, någon stannade kvar och stökade ett tag...
Under denna något pressade tid så mådde varken Vickan eller jag särskilt bra, och stackars Viktoria blev mer eller mindre skräckslagen när hon en kväll såg en av våra skyddare..det tog ett tag att lugna henne och förklara att dom inte vill något illa, utan dom är här för att dom bryr sig om oss. Inte alltid så lätt att förklara sånt man i vanliga fall inte ser för en nioåring, men jag tänkte att "vafan, tror hon på tomten så borde jag kunna få henne att förstå detta också"..
På tal om Viktoria så är utredningen om adhd/autism i full gång och den 13 januari kommer vi att få en del svar på vad teamet har kommit fram till. Jag hoppas att vi får lite tips och verktyg med oss så vi kan hjälpa Vickan på bästa sätt!
Hmm, nu blev det ett stort hopp från vår till höst helt plötsligt, men för att återgå till våren så hände det mycket i min personliga utveckling också under sista tiden i skolan. Vi hade bland annat klättring där jag verkligen fick utmana mina rädslor till max, höjdrädd som jag är. Envishet kommer jag långt med, när jag använder den rätt, det var min största lärdom om mig själv!
Vi hade även en skrivarkurs i svenskan som fick mig att komma ihåg hur roligt jag tycker det är att skriva (därför jag startade bloggen)!
Vår sista hajk vi hade med klassen var nog den värsta och den bästa....vi paddlade kanot, blev blöta inpå skinnet redan första kvällen när kanoterna vattenfylldes av dom stora vågorna när vi skulle landsätta dom, herregud vad vi skrattade trots blötan!
Själva paddlingen gick åt helsike första halvtimmen, men sen började det fungera bättre. Andra dagen tror jag att vi låg bland dom främsta hela tiden, vi hade fått in en jättebra rytm och var grymt synkroniserade, Putte och jag. Det ska till en dalmas eller norrlänning till att få mig lugn och harmonisk tydligen ;). Kanske för att jag själv har mina rötter i Dalarna måhända...
Efter skolan så blev det inskrivning på AF och börja söka jobb..i min dumma enfald trodde jag inte att det skulle dröja så länge innan jag fick jobb. Dumt av mig..är fortfarande arbetslös...och ännu dummare kunde jag bli. jag säger bara såhär ärlighet varar längst MY AS! Blev sjukskriven av doktorn 1a november pga den pågående turbulensen i mitt liv, vilket självklart medförde att jag blev utskriven från AF, vilket såklart gör att jag inte får någon a-kassa. I slutet av november får jag ett brev från fuckingkassan..nej jag menar ju förstås försäkringskassan där det står att jag inte har rätt att få sjukpengar...tack vare deras otroligt snabba handläggninstid satt jag nu i skiten ordentligt ekonomiskt. Jag fick brevet 3 dagar innan räkningarna skulle betalas. Tack och lov får jag träffa en otroligt ödmjuk tjej på socialkontoret som kunde hjälpa mig med tillfälligt stöd. Jag är otroligt stolt som människa och det sitter lååååångt inne att be om hjälp, speciellt ekonomiskt. Men allting händer ju av en mening, och jag har lärt mig att ibland måste jag be om hjälp för att inte gå under...tack vare min underbara mormor så kunde jag köpa julklappar till Viktoria, för det grät jag över många nätter före jul, vilken fruktansvärd känsla av förtvivlan att inse att det stog mellan mat på bordet eller julklappar till henne...jag kommer aldrig mer ta det för givet att jag ska kunna köpa presenter/julklappar. Och den dagen jag har jobb vet jag vart jag ska skänka pengar före jul (majblomman.se, dom skänker pengar till barn som annars skulle bli utan julmat och klappar)!
Det här året har verkligen lärt mig att inte ta något för givet över huvud taget!
Livet kan vändas upp och ner på en sekund och bara spillror finns kvar att skrapa ihop. Och att till syvende och sist så är det jag själv som väljer hur jag ska må och hantera saker och ting.
Så jag har gjort ett val, nu har min hiss mött sin botten, nu är det dags att ta det nya året i hand och stiga uppåt!
Mitt mål med 2011 är att söka jobb som en galen iller, att sluta förgifta mig själv med cigaretter och att jobba med min underbaraste lilla tjej så hennes självbild får ett uppsving.
Till sommarn så blir det en ny medlem i familjen och jag tänker fräckt nog kalla mig extramoster trots att det inga blodsband finns (inte i detta livet iaf,kanske i förra?) ;), jag längtar tills den lilla kommer ut!
Oj, jävlar i min låda vad mycket klockan var..lätt att tappa bort tiden när jag bloggar, men nu är det verkigen dags att krama kudden!
Men innan jag lägger ner så vill jag säga Tack alla ni som finns runt mig och förgyller min tillvaro på alla sätt och vis, ni är diamanterna i min rymd, Love you all...
tjingeling...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)