Just idag är det en sådan där extratrött dag när orken inte riktigt finns att göra mer än det nödvändigaste. Nu har jag lärt mig att det kan ta ett par dagar/en vecka innan jag repat mig efter sådana stressfyllda dagar som jag hade i torsdags när det var första infomötet om npf-utredningen.
Det gick ju bra (såklart) med mötet och jag var snabb som en iller och snodde åt mig en tid för första mötet med psykologen redan denna vecka. Har ju för sjutton väntat ett år, nu vill jag ha svar så jag kan börja jobba framåt med det som utgångspunkt. Jag behöver hjälp att lära mig min start och broms. Orkar inte braka in i väggen fler gånger. Det tar längre och längre tid att komma tillbaka för varje tapetrulle jag fastnat i. För att inte tala om hur minne och annat påverkats.
Men nog om det. Jag har ju inte bara mått dåligt, jag har på nått sätt lyckats väcka min kreativa ådra som legat i dvala ett tag. Så under helgen har jag sytt (!!), målat och skrivit på min bok. Både V och syrran fick läsa, säkra kort eftersom ingen av dom skräder orden utan säger vad dom tycker ;)
Jag tycker själv att det känns otroligt bra när jag skriver, och det är underbart att låta fantasin flöda fritt igen!
Nu verkar min medicinering äntligen ha hittat balans också, har inte varit illamående på ett par dagar nu. Bara en sådan sak hjälper ju upp både humör, lust och ork, så sakta men säkert så segar jag uppåt på må-bra-skalan. Sen har jag flera förebilder som också haft det tufft men klarat sig uppåt och framåt i livet. Kan de, kan jag, försöker jag tänka ;) . Behöver fortfarande jobba mycket med självförtroende och självbilden, men det tar sig. Jag har fler gånger känt mig stolt över mig själv och stolt över vad jag skapat med mina händer sista tiden. En självklarhet för många men ack så svårt när jag jämfört mig med andra och alltid dragit det kortaste strået.
På tal om att vara stolt så är jag sjukt stolt över min syster som sprang en kvarts mara härom helgen. Hon var bra trött efteråt men jag är så jäkla imponerad. Att ha gått från soffpotatis till att springa en mil är fan inte illa pinkat. Kände att jag själv blev sugen på att testa, så i höst ska jag jogga/lufsa/gå mitt första lopp ever. Jag startar lite mjukare med endast 5 km. Än så länge kan ju inte ens jogga mer än max 2 km i sträck, så jag behöver ta mig ut och träna flåset lite ;) . Om jag lyckas genomföra loppet så kommer det bli en enorm seger på fler än ett plan. Tror det kan bli en ordentlig skjuts för mitt självförtroende, dels att jogga och dels gå emot min sociala fobi och trängas med folk.
Nä, nu måste jag sätta mig och skriva lite på boken innan idee'rna ramlar ur huvudet. Tur ingen ser när jag skriver (förutom V men hon är ju van), måste se helt galen ut när jag sitter och skrattar högt för mig själv och knattrar i 180 på tangentbordet... =).
Här nedan är två av mina alster som jag gjorde under helgen, blev själv nöjd med dom, skön känsla!
Ha det bäst och var rädd om dig..
Tjingeling..
