jag blir så ledsen..

Jag blir så fruktansvärt ledsen. Och arg. I helgen har det florerat en video på Facebook där en kvinnlig skådespelare låtsas att hon är en lärarinna som pratar i telefon med en förälder vars barn i min öron hade fått ett flertal meltdowns. Hon pratar ironiskt och raljerar med att de självklart ligger på skolan att inte bara lära ut utan också uppfostra barnen för att föräldrarna självklart ska få lägga sin tid på sina viktiga karriärer.

Om det nu hade varit så enkelt som att det var bristande uppfostran så hade det väl inte varit ett så stort problem att lösa, men det går inte att uppfostra bort varken autism eller adhd. 

Visst förstår jag att det är tufft för lärarna, men det hjälper ju INGEN att sparka på de barn (och föräldrar) som redan har det tufft och redan känner sig misslyckade! Sparka uppåt istället, där de gör någon skillnad!

Och vaddå, göra karriär!? Tror det är väldigt få föräldrar som ens har möjligheten att jobba heltid öht för att det är så mycket som behöver roddas med. Inte bara skola utan ofta olika former av vårdinsatser, Bup, Habilitering, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, kuratorer, psykologer. Vecka ut och vecka in är det möten, uppföljningar, undersökningar, åtgärdsprogram mm. Och i den yngre skolåldern hinner man knappt skita själv för att ens barn behöver ens stöd, hjälp, tröst förståelse, uppmuntran. Så karriär in my ass. Man får vara glad om ens ekonomi går runt, vilket den sällan gör för att man ofta antingen måste vabba eller själv är sjukskriven för utmattning. Och dessutom antagligen ensamstående också, för relationer håller sällan med det tryck man har på sig som npf-förälder.

Den här videon spär bara på den allmänna uppfattningen folk redan har om "hittepådiagnoser"och curlande föräldrar. Vem fan vill curla sina barn!? Det är bra mycket roligare och enklare för alla om barnen utvecklas snabbt till ansvarsfulla självgående individer. 

De andra kallar curling är det jag MÅSTE göra för att min tonåring öht ska fungera och orka med skolan. Inte fan skulle man säga åt en blind unge att," näää du Viktor, idag får du minsann klara dig utan blindkäppen för det är orättvist och curlande. Nån gång måste du ju faktiskt ta eget ansvar och inte skylla på ditt funktionshinder!" 

Jag anar att ungen skulle vara livrädd och dessutom riskera att slå sig sönder och samman och skrika som en galning. Men det kanske går att uppfostra bort? 

Jag skulle önska att det på alla ställen där man utbildar lärare fanns en simulator, där de blivande lärarna själv får uppleva en halvtimme i en autistisk verklighet. Skulle vilja se den människa som klarar 5-7 fucking timmar fem dagar i veckan utan att gå sönder eller få en total meltdown!